fummelmajas

Gårdagen började med ganska fint väder och min sons skolavslutning..Efter det fick jag lov att stressa in till jobbet för att avsluta saker innan jag går på semester. Min son blev som tur var bjuden på avslutningstårta hos vänner så jag slapp ha dåligt samvete. Efter jobbet hade vi bestämt att vi skulle ut ett gäng mammor med barn och äta middag i stan..Min man skulle gå på en disputionsfest(en vän som doktorerat!).Vi var båda bjudna men jag tacka nej eftersom jag inte ville lämna yngsta sonen hemma på sin skolavslutning..men det blev plötsligt helt andra planer.....

Min pappa ringde till jobbet..Jag blev livrädd att det hänt något eftersom han aldrig skulle ringa utan någon speciell anledning. Jag började tänka att det måste hänt min gamla morfar något när han plötsligt säger att mamma fått en allvarlig hjärtinfarkt och ligger på intensiven med en provisorisk pacemaker!! Allt börja snurra och benen höll på att vika sig under mig när orden sakta trängde sig in i min hjärna. VA SA DU? Är mamma på hjärtintensiven?? Min mamma är bara 65år och har all världens problem med sin rygg och ledgångsreumatism men dåligt hjärta var helt nytt för mig..
På jobbet ställde de upp till 100% jag försökte avsluta det jag höll på med och blev erbjuden skjuts hem men envis som man är så körde jag hem själv med tårarna rinnande ner för kinderna..Ringde min man som genast ställde in festen och
en kompis som jag nyss lärt känna erbjöd sig att  följa med till Örebros sjukhus (ca 3 timmars bilfärd) så att jag kunde hälsa på min mamma..helt fantastiskt! Jag vågar inte köra så långt utan att backup för min rygg samt att jag var nog ingen lämplig förare i mitt sinnestillstånd..sagt och gjort jag ringde sjukhuset och var välkommen dit, fick prata en stund med min mamma i telefon..kändes jättebra! Kl 4 bar det iväg härifrån när vi kom till Enköping så stannade vi och tog en paus( åt middag på McDonalds) när plötsligt min telefon ringer..Det var från sjukhuset. De undrade om vi var på väg? Va Bra! sa de för min mamma hade blivit sämre och måste akutopereras pga av att en artär hade brustit...
Nu var jag helt skakis och försökte intala mig att det nog skulle bli bra men man blir orolig av att höra från sjukhuspersonal att det är bra om ni kommer. Det blev gasen i botten i ruskigt regnoväder usch vilket trist väder vi har!!!
När vi äntligen var framme var hon fortfarande på operation men de lugnade oss och sa att det verkar gå bra samt bjöd på kaffe! Vilken känsla det var att sen äntligen få se sin mamma och att hon orkade prata efter operationen som hade gått superbra...Man fattar inte hur mycket man bryr sig förrän man är nära att förlora någon!!!
Efter ca 2 timmars samtal så begav vi oss hemåt igen...Vi var inte hemma förrän vid ett inatt och imorse var jag stel som en pinne,helt utmattad men glad! Det var så skönt att vi tog beslutet att åka upp jag vågar inte tänka på vad som kunde ha hänt. Jag är så lycklig att min mamma lever!!!
Vi har bestämt att vi ska åka och fira vår Bröllopsdag i Tallin som det var bestämt trots allt. Mamma kommer att bli bättre och jag åker och hälsar på henne på tisdag.
Nu ska jag snart gå och sova!